Rapport från kajaktur i norra skärgården

Jag, brorsan och pappa stack i helgen ut på kajakäventyr. Det var första gången för oss allihopa, och vi var alla rätt entusiastiska och förväntansfulla när allt var på plats vid Gräddö hamn, hos uthyraren Kajak och Uteliv. Målet var en övernattningstur med tält, och på menyn stod förutom en uppsättning torrmat en riktig grillmiddag med grillspett, bulgur och tzatziki.

Min första kajaktur någonsin började med en storstilad vurpa; dvs jag lade tyngdpunkten åt helt fel hål i ett första försök till skakig sväng med resultatet att jag slog runt. Aningens panikartat (lätt chockad) fick jag dra loss kapellet för att komma upp – sittandes upp och ned under vattnet. Mycket graciöst. En riktig smakstart med andra ord, och det ska erkännas att det gjorde mig aningen skakig. Detta medförde för övrigt ytterligare en avverkad kamera vad det verkar (”vadå, skulle jag ha stoppat det enda elektroniska jag hade med mig i en plastpåse?” liksom). Med lite tur kanske den återhämtar sig när den torkat ur..

När jag efter denna inledande fadäs väl kom igång gick det rätt fint trots allt. Sakta men säkert började vi alla få in rytmen och balansen i paddlandet. Men än så länge var det ju lugna vatten. Hur skulle det gå i mötet med lite mer ordentliga vågor? Det skulle vi snart bli varse. Men först blev det ett stopp för att byta om till torra kläder och dricka en kopp kaffe…

Målet för dagen var att ta oss ut till Håkanskär, lite längre ut i skärgården i riktning mot havet. På kartan såg det också rätt bra ut, vi skulle mestadels paddla kustnära. Men vågorna blev genast kraftigare när vi skulle svänga över mot Lidö. Nu fick vi lite erfarenhet av tuffare sjögång. Det innebar väl inga större problem, men vi var alla lite skakiga.

Att därifrån, från Lidös sydöstra spets, ge sig ut över Tjocköfjärden för att nå Tyvö var ingen av oss särskilt sugna på. Och att inte respektera osäkerheten man känner som nybörjare skulle kanske innebära att ”ta sig vatten över huvudet” i en alltför bokstavlig mening. Åtminstone kändes det så med min egen nybörjarvurpa fortfarande färsk i minnet. I samförstånd lade vi om planen och med den kursen, och stannade istället för att äta lite lunch på klipporna vid ön med det vackra namnet Skabbö.

Rastplatsen var kanske inte så väl vald: Där blåste en hel del och när vi omkring 1 timme senare, efter att ha tryckt i oss lite torrmat, satte oss till rätta i kajakerna var det dags att få upp värmen igen. Sagt och gjort, och nu gick kajakerna i västlig riktning längs med Lidös norra sida. De lugnare vattnen där, skyddade från fjärdens vågor, var välkomna. Inga vågor, och bara en svagt svalkande bris i solsken. Makalösa panoramavyer och delvis väldigt klart vatten bidrog till gott sinnestillstånd, och vi längtade inte tillbaka till den tuffa sjögången.

Lite äventyr skulle det dock bli innan middag. Under lunchen hade vi reviderat den ursprungliga planen, som gick ut på att vi, via ett varv runt Lidö, skulle sikta på Tjockö, österut från Gräddö. För att ta oss över Lidöfjärden i riktning mot Gräddö (och rutten mot Tjockö) skulle vi först ta oss till Lidös södra spets (där den svarta brygga som vi siktat på från motsatt håll tidigare under dagen, skulle ligga). Men nu var det motvind och vågor att forcera. Jobbigt värre, och vi beslutade snabbt om ett delmål – över mot Askholmarna för att där fortsätta över mot Gräddö-sidan.

Paddlingen över dit, som gick över Lidöfjärdens södra mynning, gick återigen i betydligt tuffare sjögång än det lugn som präglat den kustnära paddlingen längs med Lidös norra sida. Skvalpande vågor, vissa större än andra, och dessutom i motvind. Den här gången kände vi oss alla åtminstone säkrare i kajakerna, och personligen upplevde jag det mest som ett positivt äventyr. Att med kajaken klyva de vågor som slog in framifrån, ibland med resultatet att det skvätte upp vattenstänk från de brustna vågorna i ansiktet, var något av ett nöje. Man behöver lite äventyr.

Väl över var dock ingen av oss särskilt sugna på att fortsätta projektet med att korsa fjärdarna. Särskilt som det såg ut att vara riktigt vackert på Askholmarnas norra sida. Att vi också kom fram till att det antagligen skulle vara lite väl långt att ta sig till Tjockö, och att detta sannolikt skulle medföra en sovplats på skuggsidan i förhållande till kvällssolen, gjorde att det sammantaget var ett lätt beslut att fortsätta i medvind. Och efter en kort men mycket vacker tur längs Askholmarna siktade vi en vacker plats med klippor nästan längst ut på en udde som beredde en magisk tältplats och kvällssol. En titt runt uddens hörn blev det, men gräset är inte alltid grönare på andra sidan, och vi återvände, drog upp kajakerna och började rodda lägret.

Med tältet på plats och grillen igång var det snart dags att hugga in på vad som blev en riktig festmåltid. Inte alls illa. Därefter spanade vi in solnedgången och fick till råga på allt en oförglömlig tältutsikt ut över Lidöfjärden och den vackra kvällshimlen.

Dagen därpå (idag) blev idealisk. Lugnt vatten och mycket sol som inbjöd till ett och annat dopp och en spontan tur där vi kryssade runt Käringö och Edsgarn, innan vi till sist återvände till Gräddö hamn och avslutade. Lite tidigare en planerat, vilket visade sig vara helt rätt beslut. När vi avslutade med måltid på den lokala pizzerian fullkomligen vräkte regnet ned utanför, och den stekande sommarvärmen förbyttes snabbt i en betydligt kyligare luftfuktighet.

Packandet pågår för fullt vid Kajak och Uteliv, Gräddö brygga.
Lunchpaus på Skabbö.

Vårt lägger på Askholmarna.