Förra helgen på lördagen vandrade jag och 5 vänner vad som nog utan att överdriva var den vackraste etappen jag hittills gått på Sörmlandsleden i Stockholmstrakten: Etapp 6 mellan Paradiset och Lida i trakterna söder om Huddinge och Tullinge. Jag har tidigare gått etapp 2 (Skogshyddan – Albysjön), 3 (Albysjön – Tyresta), 5 (Handen – Paradiset) och 5:3 (Hemfosa – Paradiset).
Efter att ha tagit bussen från Huddinge station till stationen Bruket var det ca en kilometers vandring till naturreservatet Paradisets gillestuga, där vi passade på att fylla på med vatten ur brunnen innan vi påbörjade etappen. Vädret var strålande, med bara några enstaka moln och en hel del sol.
De första två kilometrarna gick vi längs med Tornbergsslingan i Paradiset innan vi kom till den plats där Sörmlandsledens etapp mot Hemfosa (5:3) ansluter till etapp 6. Det är en spännande och gammal skogsmiljö i ett istidspräglat spricklandskap. Efter att inlandsisen här dragit sig tillbaka var detta länge ett Skärgårdslandskap, tills dess att vattnet sjunkit och gett plats för skogen. Det var mycket upp och ned i vacker och vild barrskog.
Efter den inledande biten, där vi bl.a. passerade upp och ned för berget Höknäsan, skiftade så landskapet, och plötsligt befann vi oss i ömsom barrskog, ömsom omgivna av höstfärgade björkar. Vi gick förbi flera rester av gamla torp från medeltiden, där grunden till jordkällaren ligger kvar som en påminnelse om historiens vingslag. Vi gick även en stund på en lika gammal väg som förbundit två gamla sätesgårdar, Riksten och Gladö. Minnesmärken ska finnas där de en gång legat (en sätesgård eller ett säteri var en gård som under medeltiden eller 1500-talet bebotts av en frälseperson och innehaft ”sätesfrihet”, skattefrihet).
Tre vackra sjöar passerade vi också under etappens gång. Två mindre, Kärrsjön och Bysjön, och en större, Getaren som ligger vid Lida friluftsområde. Halvvägs åt vi vid rastskyddet som ligger vid den f.d. Kvarnsjön.
Etappen, som totalt var 12 km lång, var hela tiden intressant och spännande. Mestadels gick vi i olika sorters skog, men med lagom mellanrum öppnade sig vyerna till förmån för vackra landskapsvyer. Sträckan var precis perfekt för en lite större grupp en dag som denna. Vi kunde ta det hyfsat lugnt och välja ett lugnt tempo, inklusive två lite längre raster och ändå hinna lagom till bussen från Lida som gick runt halvfem på eftermiddagen.
Fjällvandraren 